Samuel Hahnemann - grundaren till klassisk homeopati

Samuel Hahnemann föddes den 10. April 1755 i Meißen som son till en porslinsmålare. Han hade förmånen att få en gedigen utbildning, han forskade inom kemi, farmakologi, studerade medicin och disserterade 1779 som läkare. Hahnemann behärskade flera språk såpass väl att han kunde bättra på sin inkomst som översättare.

1790 stötte han vid en översättning av ett medicinskt verk författad av den skotske farmakologen William Cullen på ett avsnitt om chinabarkens verkning mot malaria som förklarades med medlets magstärkande bitterstoffer. Dock handlade just kapitlet innan om Ignatia bönan som är mycket bittrare men helt verkningslös vid malaria.

Denna motsägelse funderade han mycket över och började med ett självförsök. Utan att vara sjuk intog han chinabarken (chinin) själv i små mängder (läkemedelsprövning i friskt tillstånd). Han konstaterade att han utvecklade malaria liknande symptom hos sig själv och kunde formulera sin arbetshypotes: Läkemedlet chinabarken botar malaria på grund av att den kan försätta en frisk människa i ett malarialiknande tillstånd. Med detta hade Hahnemann stött på principen att lika botar lika: Similia similibus curentur.

I 6 år efter detta prövade han flera andra läkemedel på sig själv, sin fru Henriette Küchler, deras 10 barn och många av deras vänner. För att han även prövade medel som var giftiga, ex. Belladonna, började han att späda ut läkemedel. Han kunde konstatera att ju högre utspädningen blev desto högre potens fick läkemedlet att kunna påverka den rubbade livskraften i sjuka personer.

1796 ses officiellt som homeopatins födelsår. Det var då Hahnemann offentliggjorde sina erfarenheter i Hufeland-Journalen. Homeopatins principer och regler sammanfattade han i sitt grundverk "Organon der Heilkunst". Under de kommande åren praktiserade han i Torgau, Leipzig och Köthen. Homeopatins framgång i behandlingen av tyfus och kolera spred Hahnemanns rykte. Många prominenta som Karl Philipp von Schwarzenberg, Herzog Ferdinand, J. W.Goethe och Beethoven behandlades av honom. Även en ung fransyska vid namn Melanie d'Hervilly, som led av en nervsjukdom, begav sig till Köthen. Den då 80-åriga Hahnemann förälskade sig i henne. 1835 gifte paret sig och flyttade till Paris. I Paris förde han tillsammans med sin unga fru en lukrativ praktik.

I sina senare skrifter "Chronische Krankheiten" (Kroniska sjukdomar) demonstrerade Hahnemann sin briljanta mentala klarhet. Han dog 1843, 88 år gammal. Hahnemanns förtjänster ligger i forskningen inom humana läkemedel, i sammanställandet av omfattande läkemedelsbeskrivningar i helhetsperspektiv, i formulerandet av principen om lika botar lika, senare (1816-1827) i utvecklandet av konceptet om kroniska sjukdomar och speciellt i sin vetenskaplig kompromisslöshet, förtroendet och drivkraften som etablerade läran om homeopati.

 

Samuel Hahnemann 1755 - 1843 »Läkarens högsta och enda yrke är att göra sjuka människor friska vilket kallas helandet.« (översatt från  den tyska originaltexten)

Organon VI, 1